"Det började med att jag fick ont i ryggen. Det kom jätteplötsligt, gjorde så ont att jag inte visste vad jag skulle ta mig till och gick inte över. Jag kontaktade vården flera gånger som hela tiden skickade hem mig igen med olika mediciner som de trodde skulle hjälpa. Det gjorde de inte.

På nätterna kunde jag skrika av smärta. Efter ett tag började jag känna knölar på testikeln. Jag minns att jag nästan hoppades att det skulle vara cancer, eftersom jag då i alla fall skulle kunna slippa smärtan, oavsett om jag överlevde eller inte. Det hade då gått två månader och mitt psyke var helt nedbrutet.

Jag gick på nytt till vårdcentralen, men fick träffa en kvinnlig underläkare bara några år äldre än jag, så jag vågade inte säga något. Några veckor senare tog jag mig i kragen. Jag ringde till vårdcentralen, sa att jag trodde mig ha testikelcancer och att jag ville träffa en manlig läkare. Jag fick tid direkt, läkaren trodde på mig och skickade mig till akuten. Veckan därpå opererades jag för första gången. Det hade då gått fyra månader.

Eftersom jag gick med cancern så länge hade den hunnit sprida sig. Jag hade 21 tumörer i lungorna, en knuta på halsen och i magen såg det ut som en klase vindruvor. Jag behandlades under lång tid och har i dag många biverkningar.

Jag tror det kunde gå så lång tid eftersom jag själv inte visste någonting om symtomen och inte vågade säga något till vårdpersonalen. Det är en personlig kroppsdel, inte något man är van att visa upp och som 19-årig kille kändes det väldigt svårt. Jag hoppas att fler med testikelcancer ska upptäcka det tidigt och därigenom få färre operationer, mindre cellgifter, mindre lidande och mindre komplikationer senare i livet."

"Jag hade precis lagt mig i sängen och skulle bara klia lite på pungen när jag kände en tydlig hård utväxt på vänster testikel. Jag började googla och insåg ganska snabbt att det kunde vara testikelcancer. Egentligen visste jag ingenting om cancerformen, hade knappt ens hört talas om det.

Jag gick till läkaren, som undersökte pungen, men först trodde att det var en inflammation i ena bitestikeln. Jag blev väldigt lättad, men fick ändå lämna prover. Proverna visade att det inte alls var någon inflammation, men jag skickades ändå inte vidare på någon remiss eller röntgen. Istället fick jag själv söka upp vårdcentralen på nytt, be om en remiss och några veckor senare fick jag tid för röntgen.

Därefter gick allt snabbt. De konstaterade att det var testikelcancer och jag opererades och fick börja med cellgifter. Om allt flyter på kommer jag att vara färdigbehandlad i maj.

Jag vill säga till alla unga killar att hålla koll på sina bollar och att lära känna dem. Kolla 2-3 gånger i månaden och om du känner en förändring på någon testikel: Sök vård på en gång. Gå inte och vänta och hoppas på att det försvinner. Det behöver givetvis inte vara cancer, men det är värt att kolla upp det."

"För sex år sedan vaknade jag med en extrem smärta i pungen. Läkarna trodde att jag hade pungvred och jag skickades till akuten. Jag opererades omedelbart och röntgades. En vecka senare fick jag min diagnos: Testikelcancer med grov spridning i buken och mellan lungorna.

Därefter väntade åtta månader med cellgifter och en operation i buken. Operationen pågick i 14 timmar och läkarna gjorde en lymfkörtelutrymning. Under den här perioden gick jag ner från 96 till 57 kilo. Behandlingen gjorde mig också steril.

Innan jag blev sjuk hade jag noll koll på att man själv kan undersöka sin pung. Hur man känner olikheter och vad man ska vara uppmärksam på. Jag kände ju till att kvinnor ska leta efter knölar i brösten, men inte något om pungen.

Jag hoppas att vi tillsammans kan sprida kunskap om hur man kan upptäcka förändringar. Jag menar, man tar ju ändå på pungen 89 gånger per dag och det tar inte mer än två minuter i duschen att känna efter. Se till att bli den som upptäcker det i tid, innan cancern hunnit sprida sig."

"Jag var 21 år när jag upptäckte att den vänstra testikeln var öm och att jag var ovanligt öm i skrevet. Men att kolla upp det kändes inte aktuellt, det gjorde jag först knappt ett år senare när jag också fick en knöl i bröstet.

Jag fick en remiss till mammografi, vilket vad både pinsamt och jobbigt. Läkaren frågade om jag även haft problem med testiklarna och när jag svarade ja bestämde läkaren att jag skulle undersökas. Det visade sig vara testikelcancer, som tur är utan spridning, och jag opererades. 

3,5 år senare fick jag återfall. Jag blev lika chockad och förkrossad som första gången eftersom jag i princip hade tagit ut 'segern' i förskott om att bli friskförklarad följande år.

I dag mår jag fysiskt bra. Mentalt har jag förlikat mig med min cancerhistorik, men jobbar dagligen på min självbild, vilket avtryck cancern har gett mig och hur den kommer påverka min framtid. Jag har fortfarande svårt att planera mer än sex månader framåt och har en ständigt underliggande oro över vad som kan komma.

Till alla med pung vill jag säga: Håll koll på era testiklar, kolla av er regelbundet och tveka inte att kontakta läkare om ni skulle känna er svullna eller ömma utan någon uppenbar anledning. Testikelcancer kan verka och sprida sig snabbt så försök upptäcka/ta tag i det så tidigt som möjligt."

"Jag fick beskedet om min testikelcancer när jag var 24 år gammal. Jag märkte en knöl i ena pungkulan som till slut visade sig vara en tumör. Cancern vände helt upp och ner på mitt liv. Ett fem månader långt virvlande helvete av flera operationer och cellgiftsbehandlingar väntade.

I dag är jag frisk, men cancern har påverkat mig mer än jag trodde. I dag har jag lite mindre lust till sex, jag kan inte få erektion lika lätt utan mediciner, och jag får inte längre ejakulation när jag får orgasm. Det påverkade mitt självförtroende en hel del precis när jag skulle vänja mig vid förändringarna, och det sänkte min livskvalitet mer än jag kunde ha tänkt mig. I dag mår jag mycket bättre, men ett stort ärr över magen och en silikontestikel påminner mig ständigt om det som jag har gått igenom.

Det är läskigt och obehagligt att tänka sig att få cancer. Därför kan det bli så att man drar sig för att undersöka sig själv och ha koll. Men jag vill verkligen uppmuntra den som har pung att undersöka sig själv regelbundet. Ta tecken på förhårdnader, ömhet och värk på allvar. Om testikelcancer upptäcks tidigt behöver det inte innebära så stora ingrepp, men om det upptäcks sent kan det ta ditt liv. Dessutom är cellgiftsbehandlingen väldigt tuff tycker jag, det värsta jag varit med om på hästlängder i mitt liv."

”'Det är säkert bara en inflammation', tänkte jag när jag ringde vårdcentralen och bokade en tid för undersökning. Jag fick tid fyra veckor senare. Efter två veckor var obehaget i den ena testikeln så pass påtagligt att jag knappt klarade av att knäppa byxorna.

Jag minns hur jag pratade om smärtan och obehaget med mina kollegor. Vi både skrattade åt det och pratade om vad det kunde vara. Stressen och oron blev för mycket. Jag ringde och bokade en akuttid på vårdcentralen. Det var det bästa beslutet jag kunde fatta, några timmar senare diagnostiserades jag nämligen med testikelcancer.

Min första tanke var: 'Varför pratar man aldrig om den här cancerformen?'. Vem har inte hört om att kvinnor ska hålla koll på sina bröst? Men att män bör ha koll på sina bollar pratas det väldigt sällan om. Att kolla bollarna är inte svårt och tar inte lång tid. 

När jag hade fått beskedet gick allt otroligt fort, operation en vecka senare och undersökningar till höger och vänster. Det visade sig ganska snart att cancern inte hade spridit sig. Något jag i efterhand förstått att den hade kunnat göra om jag väntat de där extra två veckorna på min bokade tid hos vårdcentralen.

Efter två operationer och en cellgiftskur går jag i dag bara på kontroller, allt ser bra ut och jag mår bra. Om jag däremot hade dröjt med att söka vård är det troligt att behandlingen hade blivit betydligt mer krävande. Ju bättre du känner din kropp och ju mer frekvent du kollar bollarna desto troligare är det att du upptäcker förändringar i tid."